† Luftskotten innan jag vänder geväret mot mig själv †

19/03/2024

This cat had one fuck to give, and that fuck is gone.

 

In vino veritas. Nja. Inte just detta singuljära smått stilvidunderliga skepparkransyviga, bokvurmsuffisanta, Wallenbergssprättiga men ändå struntviktigt maskulina förjävligt knepiga fall .

Den skummar nog som mest hejvilt i en ölsejdel med en tolvkommafem-lulligt lovande stoutig Banoffee Bänger och med en runda till kvallebärs till på det så mean fucking-drunk-skummar fan allt sunt förnuft och konsekvenstänkskärpa över helt alltså. Igen. 

 

Så Chris tar en klunk kurage som förlorat bornyren, kröker på mungiporna och habituellt stormar ut med ett finskt farväl och sista ordet.

 Knulldocka. 

 För att jag inte vill bedriva otukt med just honom. En sådan trist truism, pretentiös plump i protokollet och föga originell förolämpning från en mansplainande besserwisser med en fäbless för att dasstidsfördriva tiden med senaste numret av Allt om historia och inte missar en chans att struntförnämt preusseriklappa en på axeln med orden ”Men lilla gumman då” för att en inte brytt sig ett skroderande dugg om att erinra sig om just vilket år Sovjetunionens sammanbrott ändstationerade sig. ( Hade jag faktiskt haft aptit efter något annat än att kunna pressa mig in en beachtvåtusentjugofyrabikini i xs så hade det lätt kvalificerats in under kategorin ”Vem fan bryr sig?.”)

 

Näh. Jag vill inte ha en suckulent sociopatsnopp i snäckan. Blandat med kroppvätskor från en emotionellt intelligent undermensch till rälig amöba och empatiparasit på mina king size-lakan, med varje liten klen förhoppning om ett drägligt liv bakom mig i doggystyle. Hur singel och häagen dazs-p00r jag än må vara.

Jag är Inte längre hans klämtåliga kjelhona som laisser-aller bjussar på en varm barm att fumla och falla ihop mot, som torkar bort hans tröstpoängtårar, som om och om igen sussar och vaggar bort karlkslokens självhat som lite sisådär simulantsväller & spricker under offerallen när han än en gång begriper (inom medömkanparantes)

att det här med att sitta hemma och tjacktrolla bort folks & fäs; i klart dagsljus, allra sista fuck to give inte direkt är någon stepping stone för att bli lajkad,

 

och defintivit inte för att någonsin lyckas tjusa fram en glimt av spirituosahotta echaufferade smilgropar och en töstindrandes languissanta, modest förstuckna ögonkast över någon michelinsplendid trestjärnortrerätters kandelaberbelysta delade nota, ( Där hon säkert tafatt försöker sträcka sig efter hans hand. Vars enda viktiga ändamålsenlighet självklart bara är under bordet kråmandes och krånglandes med jeansgylfen.)

 Eller ja, i soffan på alla fyra med svankande, oglidvallad stuss, den jävla tinderlyckosökande, desperata, lättfjällade tossan. 

 

Vad är det egentligen för syffisant knytte pennalism jag tröstat?  Ett för rent svart hat jag strukit medhårs & varsamt & ömhjärteligt kämpat med att kamma tovorna ur?

För svårt sjuk sympatihandikappad med nästan helt nedsatt basalt känslospann och en resonligt haltande belastning som jag för länge sedan borde slitit ifrån kryckorna & lämna för att dö med gylfen och sökhistoriken öppen?

 

 

 

До свидания / Z

 

So shut up, the internet is mad They say you're problematic and you'd better take it back There's nothing you can do that people won't misunderstand They won't feel any better 'til you feel bad And good God, we never catch a break Whatever's on the news, the other side'll call it fake I wish I was the Queen, I'd tell 'em all to eat their cake Maybe humankind was just God's mistake

13/03/2024

† Find what you love and let it kill you

 


 

8 Tvåtusennågonting8 

Revbensvasst fokuserad och med en vigilia strävan efter fulländning och ett uppvaknande eller att underleva allihopa med en ihärdig, svårmodsenträget skicklighet för att capslocka bitterism och ett likformigt, likstelt livsförakt. Att uppnå det där bevingat belletristiska, utkristalliserande existensvärdet och en lite mer skört kursiverad mening efter att ha tagit mig över & förbi bankomatskorthackade mållinor. Måttbandspäd, transparent, upprymt pulveriserat tunn och fjäderlätt att lyfta; från suicidträngtan & botten .

Där och då, ännu inte förlorad i bag in boxar, vardagstrivialiteter eller börjat ha spy gredos över mina ambitioner och alla nya, wordbladfräscha anledningar att stiga upp på morgonen och börja fundera om. Så tack som fan för snabba, skarpa spetsfundiga dojjor. Vilket slimmande magnifikium, och ja, jag vill tillbaka. Till hjärteöppna kavalkader av självcentrerat malande - 


genomsoakat av patos, intensiv lidelse och en tacksamhet över att det visat sig att jag någonstans faktiskt har ett hjärta som kan brista nu. 

Kidz,detta är framtiden. Kickstarta den redan nu som en vattenbaserad lösning.

´

“Death: "THERE ARE BETTER THINGS IN THE WORLD THAN ALCOHOL, ALBERT."

Albert: "Oh, yes, sir. But alcohol sort of compensates for not getting them.”

― Terry Pratchett

Btw,Opiater, huh? Lite nytt vatten under abususbroarna faktiskt. Snilleblixtar & dunder liksom, varför nöja sig med tre drugs of choice när man kan ha fyra? Eller någon istället för något?



    “I have always, essentially, been waiting. Waiting to become something else, waiting to be that person I always thought I was on the verge of becoming, waiting for that life I thought I would have. In my head, I was always one step away.”

 

— Shauna Niequist



 


Faller ihop. Kan någon göra slut på eländet?

  Quote: Livet är en våldtäkt. Det håller jag verkligen med om men bara för att spinna vidare lite på Joel Lundgrens gamla dänga så kan ...