This cat had one fuck to give, and that fuck is gone.

 

In vino veritas. Nja. Inte just detta singuljära smått stilvidunderliga skepparkransyviga, bokvurmsuffisanta, Wallenbergssprättiga men ändå struntviktigt maskulina förjävligt knepiga fall .

Den skummar nog som mest hejvilt i en ölsejdel med en tolvkommafem-lulligt lovande stoutig Banoffee Bänger och med en runda till kvallebärs till på det så mean fucking-drunk-skummar fan allt sunt förnuft och konsekvenstänkskärpa över helt alltså. Igen. 

 

Så Chris tar en klunk kurage som förlorat bornyren, kröker på mungiporna och habituellt stormar ut med ett finskt farväl och sista ordet.

 Knulldocka. 

 För att jag inte vill bedriva otukt med just honom. En sådan trist truism, pretentiös plump i protokollet och föga originell förolämpning från en mansplainande besserwisser med en fäbless för att dasstidsfördriva tiden med senaste numret av Allt om historia och inte missar en chans att struntförnämt preusseriklappa en på axeln med orden ”Men lilla gumman då” för att en inte brytt sig ett skroderande dugg om att erinra sig om just vilket år Sovjetunionens sammanbrott ändstationerade sig. ( Hade jag faktiskt haft aptit efter något annat än att kunna pressa mig in en beachtvåtusentjugofyrabikini i xs så hade det lätt kvalificerats in under kategorin ”Vem fan bryr sig?.”)

 

Näh. Jag vill inte ha en suckulent sociopatsnopp i snäckan. Blandat med kroppvätskor från en emotionellt intelligent undermensch till rälig amöba och empatiparasit på mina king size-lakan, med varje liten klen förhoppning om ett drägligt liv bakom mig i doggystyle. Hur singel och häagen dazs-p00r jag än må vara.

Jag är Inte längre hans klämtåliga kjelhona som laisser-aller bjussar på en varm barm att fumla och falla ihop mot, som torkar bort hans tröstpoängtårar, som om och om igen sussar och vaggar bort karlkslokens självhat som lite sisådär simulantsväller & spricker under offerallen när han än en gång begriper (inom medömkanparantes)

att det här med att sitta hemma och tjacktrolla bort folks & fäs; i klart dagsljus, allra sista fuck to give inte direkt är någon stepping stone för att bli lajkad,

 

och defintivit inte för att någonsin lyckas tjusa fram en glimt av spirituosahotta echaufferade smilgropar och en töstindrandes languissanta, modest förstuckna ögonkast över någon michelinsplendid trestjärnortrerätters kandelaberbelysta delade nota, ( Där hon säkert tafatt försöker sträcka sig efter hans hand. Vars enda viktiga ändamålsenlighet självklart bara är under bordet kråmandes och krånglandes med jeansgylfen.)

 Eller ja, i soffan på alla fyra med svankande, oglidvallad stuss, den jävla tinderlyckosökande, desperata, lättfjällade tossan. 

 

Vad är det egentligen för syffisant knytte pennalism jag tröstat?  Ett för rent svart hat jag strukit medhårs & varsamt & ömhjärteligt kämpat med att kamma tovorna ur?

För svårt sjuk sympatihandikappad med nästan helt nedsatt basalt känslospann och en resonligt haltande belastning som jag för länge sedan borde slitit ifrån kryckorna & lämna för att dö med gylfen och sökhistoriken öppen?

 

 

 

До свидания / Z

 

So shut up, the internet is mad They say you're problematic and you'd better take it back There's nothing you can do that people won't misunderstand They won't feel any better 'til you feel bad And good God, we never catch a break Whatever's on the news, the other side'll call it fake I wish I was the Queen, I'd tell 'em all to eat their cake Maybe humankind was just God's mistake