† Luftskotten innan jag vänder geväret mot mig själv †

28/02/2024

Den vita valen

 

Ett udda directsh00t av mitt sociala låwlife efter en wrong turn där runt trettiosvängen någonstans (Figuren på bilden kallar sig helst egentligen något annat, än just ett ryggradslöst, skumraskt dm:kryp och ett pisspinneslokande, smessigt spammingkvalster i sina värsta, bångstyrda år.) 

 Det har väll alltid varit reglerna, att bara laidbacksvälja & ta all skit som ett lydigt litet groomande tillmötesgående suputspån till dirty secret. Som easy breezy-hajar läget, hjärtresponderar, dubbeltrycksl❤jkar och bara sweetcheeksaccepterar att bli raderad.

För att jag inte kan ge fan i att vara för mycket jag.

 Även om du nu är rätt så tillfreds med att peta runt i illa tilltygat, skevt strandbråte som samhället vederhäftigt spytt ut i socialt oacceptabla vågor på det fnösketorra så delar nog haggan din därhemma inte samma sidointresse, inte heller vänner, familj eller vilken nitiskt jävla noosy snedsprångspottande skvallerstolle som helst. 

Jag är den där skammen som lösenordsgöms undan i hemliga mappar. 

Horan, gorgonen i grå pennkjol, felkonstruktionen, det avdankade gamla plåtludret & sluddrande sentimentalfyllot. Något man aldrig instagramtaggar eller befläckar sitt rykte med, som fäjsläss, inkognito, kameraskygg & förskräckligt skraj för att associeras med ändå fortsätter att klavertrampa in min farstu i direkt behov av en standby-kupad & hjälpande hand. Så att säga. [; suga] Lika bra att titta sig över axeln en extra gång. 

(Var det tammefan ändå inte Kalhygget från Naturbruksprogrammet i Luleå - 91, han som toppade falukorven med Kalles kaviar & i ett hembräntsdelirium förlorade både skoterled, höger stortå & sin svendom till en kärlekskrank älgtjur, som satt där i Peugeoten & slängde ett getöga nyss?)  

 

Men ok. Jag är din awkwardnysning i armvecket i det offentliga rummet;  ditt jerk off-material privat , en hjässeinkomplett idiotijävlaidisslande medelålderskriskossa som inte alltid kvickt kopplar att det är just jag som är elefanten i rumhelvetet) 

Du är min decibelstrånga föraktfnysning & om du har tur; en kuriös, flepig & lös poängpotpurri till anekdot. Dealskaka tass på det?  Hit med kardan shitfäjs & känn dig fri att när som helst klämma in ett ursinnesvilt, trubbigt hatslag mot mitt bakhuvud & mina lemmar utspridda i Östersjön i avtalet. Något har jag garanterat gjort för att förtjäna att aldrig mer bli hittad helskinnad & intakt. (En aning knepigare att pussla ihop alltså än efter ett repetitivt brännvinsborta, barfota, suicidvacklande fylleslag som bara (kort)slutar på någon divandyna med rock bottom-plufsiga kinder, pivoterades i cumbrellaskev regret & skam & några ömma men mjäkigt destruktiva blåmärkeskyssar lite här och var.)

 


We are like roses that have never bothered to bloom when we should have bloomed and it is as if the sun has become disgusted with waiting.

 - Charles Bukowski.













[ Caption: När en fukking äntligen kommer hem igen efter att fredagsfestligt (tänkte skriva vacklat hem från Rådhuskällaren men who tha fukk am i kidding) källsorterat massa färdigrättsjunk & annat skräp man slevat i sig i och får psykbryta loss rejält]



🔊 
 
'Cause I've made some real big mistakesBut you make the worst one look fineI should've known it was strangeYou only come out at nightI used to think I was smartBut you made me look so naiveThe way you sold me for partsAs you sunk your teeth into me, ohBloodsucker, famefuckerBleedin' me dry, like a goddamn vampire

- Olivia Rodrigo. Riktigt underground azzå.


                                              🔊I can be funny and I can be interesting

People can like me, it shouldn't be threateningThese are all things that I've learned now that I've been alone
We were so young when it started, I thought you might grow upBut that didn't happen, you're actually smaller nowI can't believe I stayed long as I did
The only world I could exist in, was one you lived inOoh, you almost had me fooled
But I can be me without you I don't feel lost without you

21/02/2024

† Krackelerad

 ... emotionellt fragil, och med en kontinuerligt, komplex sorg som i sinom tid nu brusit ut i en nånnståppvåldsam, kindblöt själskakning. Kanske är det precis vad jag behöver. Eller begynnelsen till något helt utanför min bristande (själv-)kontroll .Som en avgrundsdjup förståelse för att jag nu äntligen är färdig här och succesivt börjar att förklinga, förinnas & försvinna någonstans dit ni inte når. Inte än.
 
  †.





















 

Faller ihop. Kan någon göra slut på eländet?

  Quote: Livet är en våldtäkt. Det håller jag verkligen med om men bara för att spinna vidare lite på Joel Lundgrens gamla dänga så kan ...