Fukking priceless.
Jag har i alla fall tack och lov inte som gått till gymmet. Satt ner min vattenflaska på golvet och helt random ägnat en timme åt att selfiemooda mig själv i knäböj & squats. Där har fan gränsen gått, hur mycket sockerfria powerbars från Nicks som jag inte än blivit sponsrade för.
Från nowhere: Tio år sedan ungefär:
Det är något med stolthet som får mig att grimasera som om jag nyss klunkat i mig brännvin direkt ur pluntan, typ veckorevynstjockisar med size fullpage-stjärtar som alltid är stolta över sina former i fetstil, hardass-typiska filmfarsor som tillslut lägger handen på sin avkommas axel & gravseriöst säger ”I´m proud of you, son”, fosterlandsförälskade fullblodsamerikaner som spottar tuggtobak & svär trohet åt marken dom går på, & så stolta singlar med boobs, sådana man ofta hittar bland insändarna i valfri tidning förargade över att det är för många reportage med betestips till kukfiske – signatur: ”Stolt singel!”. Och jag undrar, känner man av den där stoltheten? Går man med ryggen rak & bär upp sitt singelset av mormorstrosor & hårfärgningsfläckig snobben-tisha som om det vore en kampgrön uniform? Vad är det för fasansfullt utanförskap man försöker mantra sönder genom att varje morgon heppa loss om att ”Det blir en stolt dag idag”?
Jag är one of the last kids on lonewolf street som fortfarande singularäter min micromat framför serierepriser & det är mig helt likgiltigt. Mest hoppas jag på att jag får behålla mitt vett när jag väl tar det där steget över till den monogama sidan, att jag inte blir biten, smittad & pånyttfödd till en otäckt trist & statusbesatt best som loggar in på fäjsbook bara för att alla måste få veta att ” Idag tittade jag & Jens på nya tapeter i vardagsrummet & nu ska vi mysa tillsammans i soffan med lite kvällssnacks & Wallander. Underbart!”.
Eller ännu vedervärdigare, börjar mammauppdatera varje gång lillkräket sover, bajsar & är allmänt ointressant.
"Sweetie, will you come home? We're tracking your car Who are you with? What are you on?"
Pick up the phone,
When I was young My problems were her problems Now, I don't wanna 'cause trouble at all I don't want the call Sayin', "We're worried about you, we're worried about you"
Don't worry about me, just worry about you So, don't tell my mom,
I'm fallin' apart,
She hurts when I hurt, my scars are her scars She'll talk to her friends, impress all of them
At least in her mind, hеr daughter is fine Oh, pleasе (please) don't (don't) let (let) her hear I'm dyin' inside 'Cause she's dealt (dealt) with (with) this (this) for years I got it this time
"Thought that it was normal getting treated like shit
No comments:
Post a Comment
Nåt på hjärtat eller hjärnan hun'?