... emotionellt fragil, och med en kontinuerligt, komplex sorg som i sinom tid nu brusit ut i en nånnståppvåldsam, kindblöt själskakning. Kanske är det precis vad jag behöver. Eller begynnelsen till något helt utanför min bristande (själv-)kontroll .Som en avgrundsdjup förståelse för att jag nu äntligen är färdig här och succesivt börjar att förklinga, förinnas & försvinna någonstans dit ni inte når. Inte än. †
†. 

No comments:
Post a Comment
Nåt på hjärtat eller hjärnan hun'?