Jag ser dig. Du finns. Jag behöver dig. Du arma stackars incel som inte får göka, du socialt utstötta bönhas som alltid får på båten , du bittra, eländiga gubbskaft utan trassel på luskulan och med en pompös kalaskula.
För min terapeuts rekommendation att skaffa mig en ny hobby.
Jag valde stalking.
Lite som ett barmhärtigsverk & en samhällstjänst, lite för mina intimitetsproblem att våga komma någon riktigt nära och på djupet. Så jag gick utanför min comfort zone i ett par löparpjucks med kolfiberplattor & tjackade en Nikon D500 med ett pampigt zoomobjektiv från bästa möjliga korpulenta turisttjomme som omöjligen kunde lubba ifatt, som bara stod där som en fjäderfäskådande dårfink i parken & liksom bara väntade på ett överfall, dumfan. En rätt så praktiskt accessoar till min nya målinriktning. Nu ska jag åtminstone försöka strypa begäret att gå i kloroformklinch med kvarterets osnutna, skräniga små slynglar och uppsluka mig i annat än att överraska mina grannar med döda ekorrar i deras brevlådor, parant svidade i Waffen-SS uniformer. Så här kommer kanske du in i bilden, bokstavligen.
CV undanbedes. Jag hittar dig.
På Lexbase, på obskyra forum, i Joakim Lamottes kommentarfält på Facebook, lite varstans du lämnat virtuella lortiga fingeravtryck, precis som jag. I´ve got your back, bro. Och din mormors vänstra tånagel i en berlock runt halsen.
Jag lovar att pliktskyldigt & med hög arbetsmoral minnas dina lösenord. Nedmontera ner mina stringhyllor med vildsvinskranium från väggarna och kartlägga ditt liv i en matt yta på 40 x 30 som min högsta prioritet. Att när som helst på dygnet skicka små underfundigt skadelystna utpressningsmess för att du tvåtusenarton, och jag citerar, plitade ner raderna ” Mitt liv har helt jävla stagnerat” i en flashbacktråd. Jag lovar att göra dig till min staffagefigur, min hand puppet, att ta dig under mina kantstötta vingar & inte ge dig så mycket val. Att se dig för den du är. När du tar en knutöl i krokarna, låtsas bläddra i Dagens Nyheter men inte så jättesubtilt låter blicken vandra mot xl- pattifierade spån du aldrig ändå kommer få på rygg hur mycket Höga kusten-vind du än har i seglet. När du hissar skinn till någon mainstreem styvsysterfantasi på Xhamster. Att alltid vara ett steg före dig för att kunna dokumentera när du tar ett snedsteg.
Och som kronan på verket, vyssja rumänska vaggvisor för dig när du sover gott på ropparna i ditt nattfösarglas vittjut.
Med vänliga hälsnigar/ Svår. Din och där för evigt.
Det här är så jävla bra
ReplyDeleteTack dear gräshåppis,
Delete